Om boken: 1986 / “...Han själv slog flera tändstickor på en gång och petade in dem i stugans halmtak. Halmen fattade eld som krut. Blå rök steg upp och for längs takfoten. Det luktade brännande i luften... Prokhorov såg sorgset på sin brinnande hydda, byggd för honom av goda människors flit, tittade igen och viftade med handen. och efter några minuter stod redan hela hyddan i brand. Topparna på de närmaste träden började prassla av det ökade luftdraget; tillsammans med tjocka rökmoln flög ett regn av gnistor till himlen. Kvällsluften, tills nyligen så ren och väldoftande, luktade stank och sot... Skuggorna tätnade i skogen…»